Den förste muraren

Man kan bara ana vad som for runt i huvudet när "pettringen"* - murarlärling - Axel Löfstrand stod inför Murarmäster på sin första arbetsdag i slutet av 1800-talet. Det var mycket att tänka på för vid uppförandet av en byggnad. Helst ville man bygga där berget gick i dagen, gärna på en höjdpunkt där det var torrt. Grunden måste vara stabil. Man skulle försöka undvika tjälkänsliga marklager och förändringar i marklagrens bärighet i byggnadens närhet som exempelvis dräneringar som sänkte grundvattennivån.

* Ordet "Pettring" kommer från vad man förr kallade en fjärdedel av en tegelsten.

Arbetsredskap som rivbräde, murslev, lod, vattenpass med mera, skulle tillsammans med material i form av tegel och murbruk användas vid byggnation.

Murteglet liksom takteglet kom till Norden i och med klosterbyggnationen under medeltiden. Leran formades vid den tiden för hand i träformar. Med industrialiseringen under 1800-talet, mångfaldigades sortimentet med bland annat håltegel, fulltegel och stortegel. En mängd tegelbruk startades runt om i landet. Ett av de största i landet som finns kvar än i dag, är Vittinge Uppsala tegel norr om Uppsala.

Det var ett mödosamt arbete - från tidig morgon till sen kväll. Yrket var inte heller helt ofarligt. Skyddsföreskrifter fanns inte, utan Axel och hans kamrater fick lita på sunt förnuft och snabba fötter. Det räckte inte alltid och vid ett tillfälle föll Axel från den rangliga ställningen av trä. Lyckligtvis var fallet bara tre meter. Ett fall som annars kunde ha tagit slut på murargenerationerna redan vid första generationen. Den andra generationen murare föddes i början av 1900-talet.